Inget än

På två dagar, inget anfall. Jag börjar tro att jag är galen! Jag borde ha sett de, ja, jag måste vara galen! Men jag har sett en skymt av de, och pappret tog slut idag i toan, jag sprejade toarullsdödande spej på de, jag duttar i en liten droppe i varje vattenpistols tank. Jag tycker det är jobbigt att bara jag vet om toarullarna men så är det. Hoppas ni öppnar ögonen och ser allt som rör sig inne bland skuggorna, för annars vet man inte vad som händer. Men än så länge är de visst bara ute efter mig!