Utsläppt

För cirka en vecka sedan blev jag utsläppt från mentalsjukhuset. Jag hörde inte hemma där, bakom varje vrå gömde det sig toarullar, jag klarade inte av det. Hade jag varit där en vecka till skulle jag nog blivit galen.

Jag blev inskriven natten då jag försökte bryta mig in i kloakgången där toarullarna befann sig. När jag väl skulle klättra ner till deras hemliga bas så dök tre poliser upp. Då visste jag inte vad mer jag kunde göra än att fortsätta klättra, de kanske ville hjälpa till? Men ack, jag hade mer fel än någonsin. Dessa poliser var nog på toarullarnas sida, eller så hade de inte märkt av deras existens.
När jag försökte förklara om dessa mörka varelser så hotade de med att låsa in mig. Men efter ett tag så skickades jag till förhör, där jag försökte förklara om Toarullarna, vilket blev ett stort fiasko.
Ingen trodde på mig, så jag blev genast inlåst. Jag fick inte ha med mig något hemifrån som skulle kunna skydda mig mot toarullarna, men jag hade tillåtelse att ha ett glas vatten nära mig, om de skulle försöka sig på något.

Men nu till det stora problemet.

Dessa smarta mobiler som jag har missat pga att jag har varit inlåst har gjort situationen mycket svårare för människan att överleva.
Många ungdomar sitter gärna några extra minuter på toaletten bara för att kunna använda sin mobil lite längre.
Men detta ger en större chans för toarullarna att ta över och krossa de.
Jag försökte råda min brorsdotter att hon skulle sluta med detta, men tyvärr så lyssnade han inte, och hans mor förbjuder mig att träffa honom. Jag har alltid sagt att hon är en satmara, en dyrkare av toarullarna.

Men jag ska försöka jobba snabbt så vi blir av med alla toarullar i världen. Varför inte bara ha en massa papper på hög bredvid toaletten? Kan man argumentera om att det är bra för miljön? Då kanske ett par miljöpartister börjar fundera på att eliminera toarullarna, och då kanske folk förstår hur klok jag faktiskt är, om det inte är försent.

Men min enda rädsla just nu är nog att någon ska ta min dator, då kan jag inte uppdatera er om min toarulls forskning.

Förföljelse

Det var igår kväll som jag förföljde toarullarna. De var mörkt, jag tror en av de såg mig för de gick tillbaka och kollade runt lite i det området jag hade varit i. Jag hade på mig vita kläder så om de skulle upptäcka mig skulle jag bara springa ut dit där det fanns vi snö och då skulle de tappa bort mig, för de vågar ju inte springa ut i snön, för det är ju vatten, fruset vatten. Men som tur var såg de mig aldrig mer. Men efter några timmars gång hoppade de ner i en kloak. Och jag försökte rubba locket men det gick inte. Jag får försöka imorgon igen. Och denna gång så ska jag rubba upp locket innan kvällens mörker.

Kindnappad

De kom från ingenstans! La mig i en säck och förde mig någonstans! Jag visste det, de kindnappade mig! Jag kämpade ut ur säcken, de var riktigt starka! Jag ramlade ut och vågade inte titta tillbaka, för jag hade inte vatten pistolen med mig. Men jag visste att de skulle se läskiga ut för de var riktigt starka! Jag var först förvånad för de hade varit borta så länge, men sedan kom jag på att de måste ha planerat någonting så länge. Säkert något om att bli av med mig genom att lägga mig i en säck och slänga mig i sjön! Men det lyckades inte, från och med idag ska jag ha vattenpistolen överallt! Och inte under kudden utan bredvid mig när jag sover!

Ro

Vad har hänt? Var är toarullarna? Jag undrar om deras mystiska förmågor har fått de att förstå att jag inte är den personen som ger upp så lätt. Men bara för detta upphörande så får jag tid att tänka. Var ska de slå till här näst? Och varför valde de mig, för första gången eller har andra plågats av alla dessa toarullar?? Jag får väl se till att jag blir den sista de anfaller. jag lägger mig inte inatt så får jag sova på dagen och sedan anfalla, på natten!

Läsanfall

Det var hemskt! De bara dök upp bakom min rygg och överföll mig! Jag ska berätta allt:
Jag satt där och läste min bok om toarullar, då kom de! Jag hörde ett duns och sedan blev allt svart, jag såg ingenting men hörde en massa krafs krafs, sedan efteråt kände jag något hårt mot handen, det var min vattenpistol! Jag sprutade allt jag kunde, tills tanken var tom, efter det såg jag att jag låg i golvet i vardagsrummet, men inge toarullar syntes till, jag blev lättad, men visste att de skulle försöka igen.

Överfallen

Jag blev anfallen idag, av (jag räknade) 12 toarullar! De anföll när jag skulle hälla in nytt vatten i vattenpistolen. Jag kände mig förföljd men de här var oväntat. Det var svårt att slå tillbaka! Men jag tror de hade väntat i torkskåpet, det är säkert där. Om jag skulle sätta på den skulle de bara torka och de skulle bli starkare. Om de var .t.ex. i badkaret skulle jag sätta på vattnet och då blir det förstörda. De är smarta!

Inget än

På två dagar, inget anfall. Jag börjar tro att jag är galen! Jag borde ha sett de, ja, jag måste vara galen! Men jag har sett en skymt av de, och pappret tog slut idag i toan, jag sprejade toarullsdödande spej på de, jag duttar i en liten droppe i varje vattenpistols tank. Jag tycker det är jobbigt att bara jag vet om toarullarna men så är det. Hoppas ni öppnar ögonen och ser allt som rör sig inne bland skuggorna, för annars vet man inte vad som händer. Men än så länge är de visst bara ute efter mig!